Det var ingen mardröm

När jag vaknade imorse kändes det som en mardröm alltihoppa, att jag aldrig fått dedär smset ifrån han och allt var bra.
Men sen kollade jag på min arm och såg att armbandet var borta. Då förstog jag att det inte var det.
Sen ringer telefonen och det är Lovisa som nästan gråter i telefonen för min skull och då börjar jag också gråta igen.
Mitt hjärta är så tungt just nu och jag klarar inte av att tänka på det som hänt. Jag målar upp bilder i huvudet och det är inte bra kan jag säga er. Jag mår jätte illa just nu och kan därför inte äta frukost. Därför måste jag sitta här och inte göra någonting och det innebär att jag bara kommer tänka på vad som hänt. Även fast jag inte vill. Jag måste göra något idag och som tur är kommer kate hit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0